Idag satsade jag på att klara av den längsta sträcka jag någonsin sprungit och lät alla tankar på tid och fart fara och flyga. Jag tror att det var helt rätt, för det längsta jag sprungit hittils är 21km och idag sprang jag 26km. Det är en jäkla skillnad, i synnerhet som jag bara sprungit över 2 mil en enda gång tidigare. Det kändes kan jag säga. Fast samtidigt är jag väldigt nöjd att jag klarade av att springa så långt.
Rundan gick från Bromma, via Solna och så småningom upp emot Bergshamra och till Mörby. Där rundade vi nån golfbana och sen var det samma väg tillbaka. Imorgon kommer jag antagligen ha träningsvärk någonstans. Jag är så öm i benen nu att jag borde få träningsvärk, men man vet aldrig. Jag avslutade med en duktig stretch och har ätit en jätteportion pasta så jag kanske slipper såna otrevligheter som träningsvärk. Man kan ju hoppas.
Bra gjort!!! Har sprungit 25 km som längst och det kändes på under och efter så jag vet vad du pratar om…men jag tror man vänjer sig vart efter och du har kommit en bra bit på väg!
26 km!!!! Wow, va du är duktig. Nu är inte maran långt borta.