Helt död. Verkligen ingen geist kvar ikroppen. Nu vilar jag ända till måndagmorgon;)

VIlken pers alltså. Men trots det så kändes det ändå riktítgt bra de 2 första milen och jag hade pigga och fräsha ben. Fick någon liten mental dipp vid 14 då det kändes som det var evigheter kvar. Bara att försöka tänka positivt. Delade in rundan och stannade tom och åt! Något jag inte brukar göra. Efter en bar och en koffeintabett:) Kändes livet lite lättare igen. Men de där tempoökningarna dödade benen en aning. Kändes som de vägde några ton

Fick fyllt på min vätskeblåsa på Bellis:) och sedan var det bara 5km kvar. Kom på mig själv att tänka: ok om jag nu ska välja någonting jag gillar med långpassen måste det vara den här sista delen. Då benen är stumma och du knappt känner dom, de bara går av sig själv, du har ont överallt, men så länge skallen är med så orkar man. Den känslan är helt otrolig. Samtidigt som vägen dit är seg och lång. När du väl är vid 31km gäller det att vara mentalt förberedd på den fysiska smärta som uppstår och mentala kriget i skallen. kände av baksida av höger ben idag i slutet bara. Annars kändes det som sagt över all förväntan.

Nu väntar en god middag med familjen för mig och sedan lär jag sova gott.