Joggade bort till Spånga IP som för ovanlighetens skull var upptaget, det var nog första gången faktiskt. Så jag begav mig, efter lite funderande och stretchande, till gång- och cykelbanan bredvid. Den är inte horisontell, jag tror den lutar faktiskt (nästan helt säkert) och idag var det massor av folk ute och strosade. Alla tittade nyfiket förstås när jag älgade förbi, klart man anstränger sig lite extra för att springa snyggt när folk tittar.
Nå, underligt nog upplevde jag 8 st intervaller som färre när man springer fram och tillbaka på en cykelbana än om jag hade sprungit 8 varv på IP. Lustigt, men jag tror det hänger på att första 400m sprang jag bort från hem. Alltså blev 2:a hemåt, vilket gjorde att jag räknade 2,4,6 och 8 – sen joggar jag hem. 1,3,5 och 7 blev lite bortglömda i matematiken, kan man säga.
2 minuters ståvila, eller “knalla-runt-rastlöst-och-andas-djupt”-vila kanske man ska kalla det, var bra. Alldels lagom långt, pulsen hann faktiskt ner så långt som till ~140 i vilan och det är rätt lågt för att vara jag. Det gjorde att jag kände mig skapligt redo och taggad för nästa 400-ing när klockan pep, och jag fick ändå en kvart i rätt pulszon (169 eller högre) i slutänden.
Jag är rätt nöjd med tanke på att jag fick improvisera en del. 🙂
Improvisation = varierad träning 😉
Att improvisera är kreativt. Och kul! Och du har ju dessutom klokheten och kunskapen att improvisera rätt!
Min hare har blivit en älg! Jabba!
bra jobbat!