Så länge tog det att fira fördelsedag igår, men jäklar så trevlig det var. Jag var uppe i ottan och började förbereda (7 är ottan för mig) och vid strax efter 10 började jag förbereda smörgåstårtorna. Skölja, hacka, skala och röra ihop. Preparera ingredienserna tar nästan längre tid än själva monteringen. Med knappt en timma till godo till gästerna skulle komma kunde vi ta det lugnt. Festplatsen hade två jättelika kylskåp som vi fyllde med godsaker. Det utlovade busvädret höll sig på respektfullt avstånd, tack och lov.

Det blev inte så mycket kvar av varken efterrättstårtor eller smörgåstårtor, så det får man väl se som ett gott betyg. I efterhand fick jag veta att en av gästerna var kock. Hade jag vetat det i förväg hade jag blivit skitnervös. Som det blev nu noterade jag roat att en av gästerna tog om 4 (fyra!) gånger och imponerades av hans kapacitet att äta och satte nästan kaffet i halsen när jag senare fick veta hans yrke.

Vi försökte avlasta fördelsedagsbarnet så mycket vi kunde, fyller man 50 så ska man inte hålla på och passa upp på gästerna men att hålla henne från att göra saker och hjälpa till är som att försöka greppa dimma. Den kvinnan är ett energiknippe som skulle kunna lära Duracellkaniner både ett och annat. Men i slutänden hoppas jag att hon hade roligt och blev mätt, och att hon när dagen var slut somnade leende för det har hon baske mig förtjänat.

Idag är det verkligen hög tid att städa, jag har försummat det känns det som. Så någon slappardag blir det inte idag heller. Framför allt inte som jag hade planer på att städa *hela* bostaden. Såna ambitiösa planer brukar sluta med att jag sitter utmattad klockan 20 och halvsover framför Sveriges Television. Får väl se om det blir någon löpning alls idag, det ser dystert ut.