Igår var en helvetisk dag från början till slut. Kunde inte somna på natten förståss, somnade vid halv tre ungefär och skulle upp kvart över sex. Redan där började dagen kännas som ett mindre lyckat påhitt. Resten av dagen blev en enda långpromenad från ena visningen till den andra. När jag väl kom hem stupade jag i soffan och sov tills det var dags att gå och lägga sig.
Idag är det tack och lov vilodag för jag är öm i vänster stortå igen. Antagligen har jag stukat den en gång för länge sedan och nu vill det inte riktigt gå över. Ömheten återkommer bara när jag har fel skor, överanstränger mig eller på något annat vis hittar på något dumt. Man kan nog klassa gårdagens pressvisningsspring som dumt.
Jag är lite stolt också för jag har fått flera snälla kommentarer om hur fräsch jag ser ut och att det ser ut som att jag gått ner i vikt. Inte för att jag har gjort det, men måttbandet talar sitt tydliga språk. Det finns lika mycket av mig som förut men på mindre yta helt enkelt. Löpningen kör någon sorts långsam winzip på figuren verkar det som. Jag äter som en häst, gärna chili con carne, blodpudding och andra maträtter man är mätt på länge. Så jag tappar faktiskt inte vikt, men jag blir kompaktare.
Me like 🙂
herre gud mamma att du inte bra gick hem efeter en eller två stycken jag skulle döö….. och ove jobbar me d sånt här typ hella tiden usch va hämskt