Disciplin och kontroll var temat för dagen eftersom kroppen kändes pigg och svarade jättesnällt på att det var dags att springa. Det hade varit alldeles för lätt att dra iväg onödigt fort när benen känns så pigga.
Jag avsåg att upprepa löppasset från förra helgen då jag också sprang 3 timmar, 23km. Det gjorde jag också och det kändes som en triumf eftersom BÅDA mina mp3-spelare, både den ordinarie och reserven, fick batteritorsk. Jag glömde helt enkelt ladda dem efter förra löpningen..! Så större delen, över två timmar, fick jag springa med enbart gymmets gräsliga dunkadunka i öronen.
På det hela taget gick det bra dock, jag är nöjd och glad nu. Jag hyser lite hopp om Lidingö Ultra 50k trots allt.
Det finns alltså ingen som står och trampar och väntar på löpbanden på ditt gym?? som högljutt suckar och sätter sig på en cykel?? 🙂
strongt ! 🙂
Jag är också ruggigt imponerad av Ditt psyke. Jag spyr på “bandet” efter dryga timmen.
Jag vill dock säga, med tanke på Din avbrutna stretch; var rädd om Dig! Att bli en bra/bättre löpare handlar inte om att “samla mil”…take care!
Tre timmar på löpband!!! Igen!!! Och utan MP3-spelare. Oj-oj-oj va jag blir imponerad.
Jäkligt strongt tjejen! Tummen upp.