Efter Vällingby behövde jag ett pass där inget gick fel och framför allt ett pass som jag orkade med i sin helhet. Jag valde medvetet ett tempo jag borde kunna hålla länge och höll det hela timman, det här passet var mer för psyket än för kroppen. Det blev ingen huvudvärk trots frånvaron av gångpauser, så det är helt klart på rätt väg. Nu höll jag i och för sig långpasstempo snarare än tröskeltempo (tröskeltempo kallas det väl om man håller den fart man som längst kan hålla i en timme?), för jag hade absolut orkat längre än bara en timme i den här farten. Men psyket behövde ett stabilt pass, och behöver antagligen minst ett lyckat långpass också innan jag börjar tro att jag kan klara Lidingö igen. Vällingby sådde tvivel som bara en knippa lyckade träningspass kan rota ut.
En löpning för psyket
3 Comments
Submit a Comment
Want new articles before they get published?
Subscribe to our Awesome Newsletter.
Tack tjejer, jag försöker vara klok och träna förnuftigt men det är så lätt hänt att man gapar över för mycket i sin iver att utvecklas.
Jag hoppas Lidingö blir bra, jag ser verkligen fram emot det och har tränat mycket för det så det vore verkligen trist att misslyckas.
Fast jag tänker ta mig i mål! Jag ska!
Aha..jag hajjar. Klokt gjort. Lunka på och kör stabila, även om du vet att du kan i huvudet så är det ännu skönare att ha positiv känsla i kroppen:-)
Lady G back on track! 🙂 Vad glad jag blir. Det är ju precis så man skall köra, helst fortfarande vara lite löphungrig när man lägger av. Inte skall du tvivla inte – de bragder du lyckats med är något i hästväg!! Mig imponerar det i alla fall järnet på, for what it’s worth… Och jag tror Lidingö blir kanonbra, tror du kommer till din rätt där.