Vaknade imorse och klättrade i mina nya jeans i storlek 38, de såg så små ut på stolen bredvid det andra paret i storlek 42. Tittar förtjust i spegeln i hallen och kommer på att jag faktiskt tycker att min kropp är väldigt snäll mot mig. Jag vet, det är jag som lagt om matvanorna och förändrat livsstilen, det är jag som gjort jobbet.
Men förändringarna i fysiken gick så sakta att jag hann vänja mig vid min nya livsstil och glömma bort anledningen. Jag har haft för roligt med min träning för att bekymra mig om utseendet. Kroppen förändrades under loppet av ett och ett halvt år, och jag gick omkring som en närsynt och såg bara det jag förväntade mig att se i spegeln. Ibland kan man vara bra blind.
Jag har aldrig varit en vän av tighta kläder, när man är knubbig framhäver det bara valkar och volanger på ett sätt som jag inte tycker är snyggt på mig. Men plötsligt – i min värld är det plötsligt eftersom jag upptäckte det här igår – kan jag ha tighta kläder och de sitter snyggt. Framhäver kvinnliga kurvor utan bilringar eller valkar. Sitter snyggt utan att det väller över något någonstans.
Jag kanske är lite smått tjatig, men upptäckten kom verkligen som en fullständig överraskning.
Någon form av lätt träning blir det idag, sen börjar laddningen inför Uppsala ultra och de 50km jag ska tillryggalägga. Det vore trevligt att spöa tiden från Lidingö (7H 57), det tänker jag verkligen försöka göra. Det är, om jag får bestämma, inte en fråga om jag ska utan med hur mycket jag ska klå tiden med. En timma eller mer skulle ju sitta fint! 😀
Överoptimist? Kanske, men jag siktar högt så får vi se vart jag landar. 🙂
Jättegrattis!
Jag är så glad för din skull.
Kul med olika kroppar.
Jag har aldrig haft nån jätterumpa, men nu har den försvunnit helt!
Det är många “tjockisbrallor” som för mig har varit helt omöjliga.
Var tvungen att handla brallor förra veckan och
hade fel storlekar med in i provrummet, fniss.
Behövde ännu mindre!
Visst är det sagolikt roligt att bli mindre?
Även om min våg rör sig sakta sakta neråt,
så krymper kroppen snabbare!
Heja!
Det låter så fint det du säger! Jag blir så glad för din skull, det måste kännas så härligt!! 🙂 Du är säkert världens finaste.
Bra kämpat Lady (t+)!
Men – vilken underbar läsning! Jag blir alldeles varm inombords av att läsa – förstår precis hur sjukt lycklig du är. Det är en underbar ahaupplevelse när man inser att man inte är samma gamla “knubbis” som tidigare. I know….. 😀
En stor grattiskram till dej från mej!!!!!
ja jäklar i min lilla låda så gott att läsa – allt!!!! 🙂
Evely: Visst blir man glad när skygglapparna faller av 😀
Anna-Karin: Det vore kul att komma ikapp kroppen någon gång, fast psyket är trögare än kroppen i det mesta hos mig. 🙂
Lena: Vilken tur att inte alla är lika, då skulle det vara bra trist! Och visst finns det stora människor som är vackra, det har nog med om man känner sig vacker att göra och vad man utstrålar. Man rör sig på ett annat sätt om man tycker om sig själv.
Karin: Men det är ju jättebra att du börjat träna igen. Spinning är jätteskoj, som attan 😀 Du – och alla andra Uppsalaboende – får gärna komma och hurra, Uppsala Ultra är det här:
Lingling: Nej, jag hade jättesvårt att hitta kläder eftersom hela min vikt verkade sätta sig på baken, bra för hälsan men inget kläddesigners tänker på. Försök hitta jeans för en rumpa stor som en liten folkvagnsbuss om du kan 😉
Det är kul att kunna _välja_ stil.
(“Säckar” är ju inte heller roliga när man är rund.)
Grattis! & lycka till med att slå persen!
Hej! vad duktig du är som tränar så flitigt! Jag har haft en helveteströskel att ta mig över, hoppas jag är på vippen att tippa över kanten nu för jag har varit på gymmet tre ggr inom en vecka. För ett och ett halvt år sedan var jag där 4-6 ggr/vecka, men nu har jag inte tränat sedan i våras av olika anledningar. Fy så fort man tappar konditionen och lägger på sig kilon (5 st). Men SÅÅÅ härligt idag att köra ett riktigt hårt spinningpass, jag känner mig så nökd.
Du, vad är Uppsala Ultra?? Nåt jag skall komma och kolla på och heja på dig, jag bor ju i Uppsala 🙂
Hälsningar Karin/Citrona
Härligt – sådär unnar man alla att känna för sina kroppar!
Och jag konstaterar, återigen, att vi människor är väldigt olika (trots att vi också är så lika!): jag har storlek 48 och gillar tajta kläder, just för att det framhäver formerna. Det du tycker är fult tycker jag tycker är läckert 🙂
Grattis! 🙂
Det är roligt när man plötsligt inser att man lyckats. Det tar ett bra tag innan kroppsuppfattningen kommer ifatt, åtminstone var det så för mig. Men det är ju kul, man får glädjande överraskningar länge då.
Jo du ´beskriver det precis som jag upplever det! Belöningen kommer så sakta att den blir som helt överaskande oväntad lyckokick 🙂
Tack!
Jo, jag är väldigt lycklig faktiskt. Först trodde jag att jag kanske sett fel, jag hade massor med ursäkter för att inte köpa de nya byxorna (“Inte kan väl jag ha så tighta kläder, jag ser ju inte klok ut i sånt!”) men jag är glad att jag inte lyssnade på den där sura inre rösten, den som envist hävdar att jag har 15 kilos övervikt fortfarande och som fortfarande påstår att jag egentligen borde ha storlek 46…
Jag visste iofs redan tidigare att jag har dålig koll på vilken storlek jag ska ha, men att jag hade så dålig koll trodde jag inte. Jag är tydligen mentalt fast i att jag är stor och rund, trots att jag inte är det längre.
Grattis till den nyupptäckta kroppsformen, det känns väl härligt att få en sån överraskning!