Stretchade imorse, inte så hårt däremot eftersom jag vet att man kan stretcha sig till bekymmer om man är för ivrig. Det kändes rätt bra, rörligt och mjukt och det visade sig att mitt initiala omdöme stämde. Nu fegade jag iofs och sprang på löpband, plattare kan det ju inte bli. Men jag sprang en hel timme, 8km. Det är det längsta jag sprungit på länge.

Knäet uppförde sig hela tiden, men om det berodde på det lugna tempot, frånvaron av backar, stretchen, massagen eller en kombination av allt vet jag inte. Jag fortsätter som jag gjort hittils och håller tummarna för att det är rätt helt enkelt, och eftersom det inte gjorde ont får jag väl förutsätta att det blev rätt. Sist jag gjorde något dumt sa knäet ifrån så gott som omedelbart.

En annan detalj, som jag inte vet om den betyder något egentligen, är att jag knöt åt skorna lite den här gången. Så hårt att jag fick lossa på snörena efter uppvärmningen, men sen satt skorna stadigt, hårdare än vanligt men inte så jag fick problem med blodflödet. Det kanske kan ha med saken att göra, löpsteget kanske blir annorlunda i en sko som sitter för löst? Eller så kanske skon ger sämre stabilitet om den sitter för löst? Vilda spekulationer som sagt, men jag avfärdar inget som för otroligt.

Imorgon är det vilodag, ännu en fredag och ännu en vecka till ända men på lördag hoppas jag vara på gymmet igen men då för en längre session på bandet. Då ska jag varva gång och löpning, förhoppningsvis i tre timmar och se vad knäet anser om det. Förhoppningsvis säger knäet ingenting om saken.