Dagdrömma kan man ju alltid och när kan man bättre göra det än när man sitter på motionscykeln och trampar så svetten sprutar? För att motivera mig att hålla tempot satt jag och tänkte på hur jag skulle vilja att kroppen förändrades, orsaken till varför jag gör det här. Målade bilder, positiva diton, för min inre syn. Såg starka ben som orkar bära mig långt och länge oavsett om jag cyklar eller springer. Visualiserade en vältränad, muskulös kropp utan en massa ballast, en välmående kropp. Naturligtvis fick jag syn på magrutorna jag drömt om så länge också och snygga vältränade axlar och armar som inte skäms för sig i ett linne.

Jaja, som sagt, man kan ju dagdrömma lite. Jag har en bit kvar kan man väl säga. Men man ska väl ha något att sträva efter också. 😀