Japp, gissa om jag blev paff när jag steg ut från gymmet. Full snöstorm! Det var det minsann inte när jag steg in där tidigare på dagen. Eftermiddagen hade vikts på löpband och långpass nämligen, dags att testa inläggen i den gren de verkligen måste sköta sig exemplariskt.
Precis när jag kommer ner mötte jag Fia-Lotta, och först trodde jag hon skulle slå på roten och svimma för ögonen såg lagom frånvarande ut ungefär som på boxare precis när de knockats, sekunden innan de sjunker ihop. Fast hon hämtade sig, hon är tuff.
Så hur gick själva löpningen då? Jo, första timman avverkade jag 8,5km precis enligt planen. Andra timman blev det 8,3km och då insåg jag att det här mycket väl kan bli ett ganska bra långpass. Tredje timman blev det 8,1km med ren viljestyrka och enormt trötta ben. Men jag fick inte ont någonstans!
Första timman flöt förbi tämligen händelselöst, första halvtimman är alltid värst eftersom kroppen inte kommit in i rytmen. Efter 4km släppte den där sega startkänslan och flytet infann sig. Tuffade på helt enkelt. Tuffade på rätt okej andra timman också, riktigt vart diffen på 200 meter kommer in i bilden vet jag inte riktigt. Hinner 200m försvinna så där, bara för att man hämtar vatten? Det var enda skillnaden mellan 1:a och 2:a timman nämligen.
Det var när jag skulle starta 3:e timman som jag kom på varför det är bättre att löpbandet bara rullar i ett sträck. När man ska starta tredje timman krävs det en aktiv handling som, just då, känns enormt stor. Om löpbandet bara snurrar behöver man bara flytta blicken från displayen när klockan slår över 120 minuter och börjar räkna upp den tredje timmens minutrar.
Fast jag startade den tredje timmen och försökte behålla farten, men nu bar det mig emot. De 400m som skiljer 1:a och 3:e timman åt vet jag precis vart de tog vägen. Jag var tvungen att få gå lite sista timman, vaderna och hamstrings klagade högljutt på tillvaron. Det var länge sedan jag var så trött i de musklerna, det var å andra sida länge sedan jag körde ett anständingt långpass också.
Summa sumarum så är jag nöjd med inläggen. De skötte sig väldigt bra, inte en gång under de 3 timmarna bekymrade jag mig för knäna eller fötterna, även om jag kände efter lite i början. Fotlederna är lite ovana vid stödet än, det känner jag men det är övergående.
Nu kan jag springa igen!
Härligt Citrona, 45 minuter är ju strongt! Dessutom är det ju ännu bättre att du märker av löpningen på ett så positivt sätt, det tog sin lilla tid med nu börjar grejerna hända och då tycker man det är så värt besväret!
Fortsätt springa 🙂
Oj vad imponerad jag är! TRE timmar på löpbandet! Jag sprang i 45 minuter igår, det gick förvånansvärt bra, för första gången kändes det inte som en lång tråkigt pina att genomlida, utan jag kunde faktiskt tänka på annat och koncentera mig på min bok som jag lyssnade på, även fast den inte är särskilt bra. Jag tuffar på lätt nu i 8 km/h, och på slutet ökade jag farten, 9 km/h i 1 km och 10 km/h den sista km. Jag tror jag skall försöka sätta som mål att klara att springa en mil till sommaren. Det största hindret är tålamodet. Flåset är bra nu och benen känns också pigga, men att hålla ut… Det märks på vikten också, äntligen, och jag är så glad för det. Provade “målshortsen” i morse, och jag kunde knäppa dem!! 🙂 Trodde faktiskt inte det, men så är det 🙂
Det känns underbart Sylvia, jag känner skillnaden med inläggen. Fotleder och höfter främst men även lite knäna jobbar i en mycket bättre vinkel eller hur man ska säga, så jag känner mig inte öm för att jag är sliten utan för att jag är genomtrött. Rätt sorts ömhet, om du är med på hur jag menar 🙂
Har man bara en strategi redan från början att inte tänka på 3 timmar, utan max 20 minuter i taget (eller vad man nu väjer att haka upp sig på, vissa dagar fokuserar jag på kilometrar i stället).
Jag gör samma sak med marathon, jag delar en mara i 8st 5km-bitar och ignorerar artigt att en mara är 42km. Sen avverkar jag bit för bit, en femma i taget. Aldrig tänka längre än en femma i taget, då kan man köra på väldigt länge. För 5km orkar man ju 🙂
Fia-Lotta, inte behöver du skämmas för att du använder fötterna! Du använder dem till det de är skapta för, det är pedikyristens jobb att få dem i användbart skick igen så låt henne inte gnälla allt för mycket. Du har inga frökenfötter, men du har starka och vätränade fötter och det kan inte alla skryta med!
Och jodå, visst är vi två med trötta ben nu, men det är så skönt att vara trött på alla de rätta ställena! 😀
Grattis till det lyckade långpasset! 🙂
Ha-ha, boxare som knockats. Ja, så kände jag mig precis då. Undrar hur nyttigt det är att kasta sig i en het bastu precis efter 3 timmars löpning egentligen…… Jag såg definitivt inte helt klart, men det släppte snabbt när jag kom ut ur bastun.
Är vi månne 2 med trötta ben nu? Jag får skämmas imorgon på fotvården – mina fötter är definitvt inte speciellt ärtiga just nu….. 🙂
Vad härligt det måste kännas för dig! 🙂
Helt otroligt, f ö, att du orkar mala på ett löpband i tre timmar! *impad till max* Men vad gör man med snöstorm ute, eller hur?
Jag ser gärna att snön dröjer här i söder. Skogslöpning är helt underbart friskt och skönt.