Jodå, jag försökte springa i från stelheten, benen har inte varit sig själva sen långpasset. Det gick bra, men det jag är mest nöjd med är att jag inte föll för frestelsen att ösa på för allt vad tygen höll när benen väl lättade. Istället höll jag mig till planen och sprang det jag hade tänkt mig och sen gick jag hem. Igår var benen däremot inte lika villiga att springa så det var lättare att bara springa det jag hade tänkt mig innan jag gick hem.

Så lätt det börjar kännas att hålla 7 min/km. Det är skönt på sätt och vis för jag vill ju kunna springa lite längre distanser lite snabbare. Det är väl okej för ultrarävarna att säga att man ska träna på att springa långsamt när de själva kan springa milen på en timme eller snabbare och ändå ha kraft kvar i benen för en löprunda till. Men för en löpare som jag som är långsam från start är det nog bäst att försöka få lite fart under dojorna, för springa långsamt kan jag ju redan.

Jag kan mycket väl lufsa på i flera timmar, det vet jag redan att jag kan. Nu vill jag kunna göra det i någorlunda tempo också. Fast jag vill åstadkomma det där utan att göra avkall på det roliga med löpning, jag vill kunna njuta av löpningen och ha skoj samtidigt. Jag vill inte gå sönder medan jag tränar, bara för att jag spänner bågen för hårt.

Vilka krav jag kommer med, aldrig kan jag göra det särskilt lätt för mig. Jag vill kombinera de mest omöjliga idrotter och de mest omöjliga målen. Självfallet, annars vore det helt enkelt inte jag. Nåväl, jag ska se till att ha roligt först också främst. Det är det viktigaste. Så mycket ledig tid har man inte att man kan plottra bort den på vad strunt som helst.

Jag höll på att glömma julen! Eftersom det är första advent i helgen står det julstädning, pyntning och bak på schemat. Vi får väl se om jag lyckas producera några bilder av tomtar, lussebullar och äppelkaka!