Löpningen gick ungefär som igår med den skillnaden att jag inte spurtade sista biten. Nacken kändes bra så länge jag sprang (högst besynnerligt), men nu är det onda på väg tillbaka igen. Alvedon fungerar lite bättre – smärtan känns luddig i kanterna kan man säga. Inte lika skarp och obehaglig. Alltid något. Imorgon har jag tid hos naprapaten, hoppas hon kan rätta till mig. Älsklingen petade på en kota lite försiktigt och undrade om det var där jag hade ont och det var det ju förståss. Det var något särskilt med den kotan, det var visst vanligare än man tror att man får ont där om jag inte fattade fel. Det gjorde jag förmodligen för jag kommer inte ihåg hälften ens, jag får svårt att lyssna och koncentrera mig när jag har ont. Det är en dålig sak i mitt yrke, tur att jag kunde hålla mig i bakgrunden på dagens pressmöte.

Nu ska jag ta ett varmt bad och se om jag inte kan få bort spänningen i ryggen en stund till, värme ska visst vara bra. Och sen mer Alvedon.

Värme, Alvedon, Vila. VaV 🙂