Alla som känner mig vet att jag inte är en elak eller bitsk person, fakiskt inte ens särskilt cynisk för att vara journalist. På sistone har omgivningen märkt av att jag har de där negativa sidorna jag också, och det är lite olyckligt eftersom det ju på det hela taget inte är omgivningens fel att jag har ont.
Låsningen är lika imponerande smärtsam som förut, även om Alvedon tar udden av det värsta.
Ett annat problem är att jag kommit av mig i julstämningen. Det är svårt att vara pysslig när man inte kan röra sig som man vill utan att det gör ont. Jag känner mig oduglilg på så många plan och det enda som fungerat är löpningen. Hurdan hade jag varit utan den kan man fråga sig.
Hoppas naprapaten löser miga bekymmer, jag är så less på att ha ont och jag är less på att titt som tätt brusa upp utan särskild anledning.
tack snälla ni, jag hoppas jag inte varit elaka mot er eller korta i tonen. I så fall ber jag om ursäkt!
Naprapaten misstänkte stress och jag är böjd att hålla med henne, jag har försökt att göra väldigt mycket på för kort tid. Överambition är min stora svaghet, och jag är usel på att identifiera den i tid. Det är mina andra stora svaghet.
Att jag aldrig lär mig.
En sak till: Prova Voltaren i st f Alvedon.
Stackare, jag vet precis hur det känns. För några år sedan hade jag ofta svåra nackspärr, så svåra att jag inte kunde hålla upp huvudet utan stödkrage. Räddningen för mig blev Tempur-kudden. Sedan jag skaffade den har jag aldrig nackspärr, tro det eller ej! Jag hyser ett slags hatkärlek till den kudden, egentligen tycker jag inte att den är ett dugg skön, men kan ändå inte klara mig utan den.
Usch din stackare! Visst är det en mardröm att ha ont. Och så får man ju en tankeställare…
Usch hoppas det snart är bra igen!
Jag tror jag sovit i en dum ställning, för jag vaknade låst för vad som känns som en evighet sen (egentligen är det bara sen i måndags, men det känns längre). Det bara var där, och jag som inte ens hade fönstret öppet som jag annars alltid har (annars hade det kanske kunnat vara att jag sovit i drag).
Det sitter mitt emellan skulderbladen fast något närmre nacken till. Det känns som om hela ryggraden gått i baklås, men det har den nog inte gjort eftersom det fungerar att springa och det är nästan enda gången jag är helt smärtfri.
Är det inte sovställningen så vet jag däremot inte, kan man kasta sig så häftigt i sömnen att man skadar sig? Det kan man väl inte? Iofs sover jag som en entusiastisk elvisp, men ändå…
Usch då!! Vad har du gjort som har kunnat ge dig denna låsning? Som f ö låter riktigt ruggig. (#)
Hoppas naprapaten fixar det åt dig!
Krya-på-dig-kram!