Idag ställde vi upp lite lagom möra för att excellera i atemi (slag- och sparktekniker) och ju-jutsu för funktionshindrade. Slag- och sparktekniker säger sig själv vad det rör sig om, vi bankade på varandra en stund och försökte göra det snyggt. Men ju-jutsu för funktionshindrade? Ja, man kan t ex träna om man är blind vilket vi fick testa genom att försöka lista ut hur en teknik ska utföras om man inte ser. Det går faktiskt alldees utmärkt, eftersom man ju vet var angriparen är när man väl får kroppskontakt. Det kan iofs betyda att man måste vara beredd att ta en smäll, men det får man ju vara beredd på som seende också.

Vi tränade också på att göra tekniker med ena handen satt ur spel. Det kändes avigt och konstigt, jag förmodar att en som fötts med en hand för lite eller blivit av med en hunnit vänja sig vid att den saknas. För oss vållade bristen på tillgängliga händer bekymmer som raskt löstes genom att applicera axeln istället för handen.

Nu är jag hur som helst mör i alla muskler jag kan namnet på samt en drös jag inte vet vad de heter och en hög jag inte ens visste fanns. Göra något annat än slappa vid datorn eller TV:n finns inte på kartan, men om inte grannen slutar borra med slagborrmaskin i väggen snart finns det nog lite styrka kvar för en riktigt kraftfull teknik till…