Det blev en alldeles underbar löpning i vårsolen tillsamman med älsklingen, och jag lärde mig att när det är vindstilla om våren kan 12 grader på mätaren kännas som om det vore 25. Vindjackan var verkligen fel idag, men jag trodde faktiskt det var kallare ute än det var. Men vinden är vårvarm, solen är varm och när man springer blir man ännu varmare. Jag hade klarat mig med tights och funktionströja, garanterat.

Men nu vet jag det. 😀

Det kan ha varit sista gången jag kan springa den rundan, de håller på att bygga om i området och vem vet vad de smäller upp där min runda går. Jag får söka mig en ny perfekt 5km-runda tror jag. Gärna en med ett par backar i, utan trafikerade vägar man ska korsa och inte allt för långt hemifrån som den här rundan. Det blir inte en helt enkelt uppgift att lösa.

Älsklingen har utvecklats som löpare kan jag notera, för i somras sprang vi exakt samma runda på något längre tid och då var han helt slut och såg lite halvt om halvt döende ut. Vi sprang tillsammans mellan risbuskar som ännu inte skjutit blad och ivrigt kvittrande småfåglar, älsklingen tassade fram mjukt bredvid mig i vårsolen och jag vet att han gör det för att jag tycker det är trevligt. En dag kanske han börjar tycka om löpningen, men än så länge är det något han gör för att göra mig glad.

Idag gick rundan fortare och han avslutade med en vinnande spurt sista biten, och gissa vad jag svällde av stolthet när jag såg hur fint han spurtade! Jag blir alldeles tramsig av glädje, jag har helt enkelt världens gulligaste älskling! Det är svårt att förklara, antingen vet ni hur jag känner för att ni varit med om det eller så verkar jag bara konstig 🙂

Våren är en ganska trevlig tid, trots allt. 🙂