Satte klockan på att hålla koll på etapptiderna, och kilometrarna avverkdes så här:
1km 6:15, (snittpuls 150, max 170)
2km 6:36, (snitt 160, max 168)
3km 6:33, (snitt 158, max 164)
4km 6:41, (snitt 160, max 164)
5km 6:48, (snitt 163, max 169)
6km 6:26, (snitt 170, max 176)
434m 2:44 (snittempo 6:18min/km, snittpuls 166, max 174)
Inte en enda gång kände jag mig särskilt sliten eller trött, helt otroligt med tanke på pulsdatat.
Jag fattar verkligen ingenting.
Jag jämförde passet med ett tidigare pass som tog någon minut längre men som gick samma runda. Pulskurvan var sig lik, idag låg jag lite högre men kurvorna följdes åt ganska bra i det mesta. Idag sprang jag alltså i högre tempo och med högre puls men det kändes som att jag ansträngde mig mindre.
Och SÅ himla sugen var jag inte, tvärt om var jag rejält orolig inför alla björkar och skit som står längs min runda.
Och visst började näsan rinna som Niagara, men det var allt. Inget värre hände. Så då vet jag det. Rinnande näsa kan jag stå ut med, frågan är väl om min omgivning står ut med mitt fräsande och fnysande. Chockerade nog ett par flyttgubbar i Sumpan när jag fräste ur näsan ordentligt, som löpare gör. De tittade i alla fall som om de aldrig hade sett en snorig löpare förut.
Det kanske var en snorig, kvinnlig löpare de aldrig sett förut, män får göra sånt utan att någon reagerar. Kvinnor ska vara fina i kanten, inte snora och absolut inte svettas. Naturligtvis kissar fina damer rosenvatten också.
Men jag är löpare jag. Jag snorar offentligt, fräser och spottar. Kissar i buskar gör jag också om det behövs, och inte är det rosenvatten heller. Kanske inte så kvinnligt, men det struntar jag i.
Ju högre puls jag kan komma upp i ju bättre, det är inte ofta jag kommer upp över 170 och helt plötsligt kör jag ett pass med snittet 161 och flera besök runt 170 eller däröver – det känns positivt på någotvis eftersom jag inte uppfattade det som sådär jäkla jobbigt. Då kan jag ju knappast ha varit i närheten av min maxpuls.
I spurten, när pulsen for upp 176, sprang jag och log för jag “hittade snabbspringarmusklerna” om man kan beskriva det så. Det kändes på samma sätt som när jag springer korta intervaller, explosivt och kraftfullt, och det gillade jag.
Hittils har jackärmen fungerat bra, men nu är det ju så varmt att ingen jackärm finns så då får man ta med sig nått ja…. Ska jag ändå ha vätskebältet kan jag likagärna ta med papper också, det behövs ju till buskbesöken om inte annat 🙂
Jag tror man ökar tåligheten, när man tränat mer kan man komma upp i högre puls eller ngt, samtidigt … men det där är mysko, det där med hur det känns.
Snora på du! Irriteras man av pollen och damm så gör man. Fast en näsduk att eftertorka med är inte så dumt (för ens egen skull), brukar ha några med om de skulle behövas till sårvård också Muminmammas väska i form av vätskebältet 😉
Här kan du följa pollenläget i Stockholm:
Ja, det står en massa sånt längs vägen också, i synnerhet vide (dem känner jag igen). Fast jag är urkass på att identifiera lövträd, så jag vet inte riktigt vad det är mer än björk tyvärr.
Är det något av de där tidiga så är nog Lidingö Ultra i trygghet i så fall, för dit är det ju fortfarande några veckor 😀
Nu blev jag glad 😀
Dagens pollenprognos för Stockholm:
Dagens pollenprognos 15 april 2009
Aktuellt läge:
Halten av alm- och videpollen låg på måttliga nivåer under tisdagen. Alens blomning är i det närmaste över men pollenhalterna tangerade gränsen för måttliga halter.
Prognos för perioden ons 15 – tors 16 april 2009:
Under onsdag och torsdag väntas måttliga halter av alm- och videpollen. Hasseln är överblommad, dock kan enstaka hasselpollen uppträda lokalt. Alens blomning är i avtagande men låga halter kan fortfarande förekomma.
Hängena på en del björkar börjar sträcka på sig och det är möjligt att björkar i skyddade lägen kan börja släppa pollen redan under nästa vecka.
Nästa pollenprognos: torsdag 16 april.
Det finns inga björkpollen ännu så det måste vara något annat du är allergisk mot. Alm eller vide.