Långpass i solens sken. Tiden är som den är, jag köpte läsk i en kiosk samt besökte älsklingens morfars grav och stannade och tittade på svanungarna vid Brunnsviken. Däremot stannade jag inte klockan bara för att jag stannade.

Det blev ett myspass helt enkelt. Lyckades undvika allt vad hagel och regn hette till största delen, något litet stänk kom det men annars förblev det torrt och kvavt. Strax efter 2 mil började jag känna att det var tungt att andas, då började det bli mindre roligt och tempot blev ryckigt och ojämt. Då hade det slutat regna och luften blev tung och torr istället för lätt och frisk.

Sista kilometern var mer gång än löpning eftersom jag fått mjölksyra i hela baksidorna av alla backarna. Jag hade ingen aning om att det var så kuperat och stenigt runt Brunnsviken. Det kommer jag definitivt att göra om, fast bättre beredd på äventyrligheterna då förståss.