Man ska inte göra det för lätt för sig. Älsklingen ska testa någon form av hårdvara för en tidning och nu börjar paketen droppa in, två landade i närmsta postutlämningscentral eller vad det nu heter och de ville att vi kom förbi och hämtade dem så vi tog en promenad, det var ju inte så långt. Bara knappt 3 kilometer, det är ju ingenting. Vaderna behöver lite blodcirkulation, jag har träningsvärk där från igår.

Prova att promenera med en inte allt för tung med våldsamt obekväm och skrymmande kartong i famnen, då är knappt 3km inte så lite längre.

Väl hemma var jag både svettig, öm och slutkörd i axlarna. Och inte ett skvatt mindre öm i vaderna. Ibland gör man felbedömningar, och den gamla devisen “det man inte har i huvudet får man ha i benen” står sig bra fortfarande verkar det som.