En lugn runda på nästan 6km med tonårsdottern. Jag satsade avsiktligt på att hålla ett så lugnt tempo att vi kunde prata, vilket var tur eftersom hon är bra på att prata. En sväng runt Lötsjön/Råstasjön i solen var trevligt, jag noterade att dottern har ett löpsteg som är väldigt likt mitt: lågt, kort och energisnålt. Kan man ärva ett löpsteg? För så hemskt mycket har vi inte sprungit ihop att hon kan ha lärt sig det av mig. Hon är någon centimeter längre än mig, i övrigt är vi väldigt lika när det gäller t ex benlängd och vikt.
Älsklingen sprang medsols medan dottern och jag sprang motsols. Han sprang också i betydligt högre tempo än vi, snittade 6:10 hela vägen runt och fick naturligtvis ont i knäet men försöker inte låtsas om det. Lite upprörd är jag, men lite stolt också för han är snabb till och med när han är korkad. Om han lär sig utnyttja sin kapacitet rätt kan han bli riktigt bra, han har en hög lägstanivå och ett pannben som är tjockare än skyddsdörren nere i källaren.
Nu är det bara 52 dagar kvar.
52 dagar till Uppsala 🙂
52 dagar till?
Jag tror löpsteget har med den fysiska konstruktionen att göra. Att ni har liknande löpsteg för att ni är likartat konstruerade alltså. 🙂
Jag tror seriöst att det nästan är genetik det här med löpsteg! För jag har en blandning av mina föräldrars, men läskigt likt min mammas! konstigt det där 😀