20 grader och sol är möjligen lite för varmt för mig, men det verkar ju ha gått bra idag ändå. Fast särskilt jämn var jag inte idag, i början hade jag fullt sjå att inte ränna iväg för snabbt och min idé om att hålla nere pulsen blev smått frustrerande i början när pulsen ville upp snabbt och högt. Fast det jämnade till sig så småningom när jag hittade arbetstempot och kunde tuffa på lite.

Med tanke på hur trött jag var i kroppen igår är det ett under att jag lyckades springa på så här bra idag..!

I stan blir det alltid lite ryckig löpning, man ska gira mellan folk och spurta över gator för att slippa stå vid rödljus etc så det påverkar säkert min farthållning, jag får ju inte så mycket chans att ligga och nöta asfalt direkt.

Jag vet varför jag trivs bättre på löpbandet nu. Inte enbart för att det finns fläkt och nära tillgång till allt man behöver. Nej, på löpbandet kan jag koppla av hjärnan, låta monotonin vagga in mig i en kokong långt från vakenheten där inga tankar snurrar och där tiden inte finns. Så fort jag springer ute däremot måste jag vara vaken, annars springer jag väl ihjäl någon. Jag har aldrig varit med om att jag kunnat vrida ner tankeverksamheten på nära noll när jag springer ute, och det gör mig extremt medveten om hur lång tid det tar och hur länge jag varit ute och hur sakta det går etc. På löpbandet kan en halvtimma glida förbi som om den vore en minut. Det är en av de saker jag längtar tillbaka till, som jag saknar med löpbandet.