Det händer mycket ibland, så mycket att man bara sveps med och inte riktigt hinner ta in allt på en gång. I förra veckan insjuknade min morbror, strax över 50 år ung, i influensan och blev som vanligt ganska duktigt sjuk. Fast den här gången, till skillnad från andra gånger, blev det värre hux flux och två dagar efter första febern var han död.
I samma veva händer det mycket på andra plan i tillvaron också och plötsligt finner jag mig på en helt annan plats i livet än jag var nyss. När hände det, liksom? Hur gick det till?
Det är när saker går åt helvete som man märker vart man har sina prioriteringar. Jag börjar hamstra mat, baka och koka sylt, chutney och marmlad. Det behöver inte nödvändigtvis ens ha med saken att göra, baka bröd hjälper inte mot dödsfall till exempel. Men jag bakar ändå, som om det kanske skulle kunna mota bort liemannen ifall han tänkt komma tillbaka i brådrasket. Det hjälper inte, det vet jag. Mamma, farfar och morbror har alla gått bort på mindre än ett år och inga bullar i världen jagade bort liemannen. Men jag bakar ändå.
Tack och lov finns min älskling vid min sida, trygg och lugn som alltid med sin varma famn och underbara leende. Det kan storma ganska duktigt omkring mig så länge jag kan gömma mig hos honom om kvällen. Så jag blir extra sorgsen när jag läser om Ulf Larssons bortgång och tänker på hans sambo och vilken fasansfull plats i livet hon hamnade på helt plötsligt.
Ush, nu blev jag ledsen igen.
Om bullbak och syltkok lindrar så baka och koka!
Livet vänds uppochner när man minst anar det, och då är ofta det praktiska, enkla, bekanta begripliga en livboj.
Ta hand om dig!
beklagar sorgen…
även bullbak kan vara bra terapi…
kramar till dig…
En stor, varm kram skickar jag till dig.
Livet är lurigt och väldigt hemskit ibland. Skickar en kram.
Skickar en kram! Tufft!
Alla har vi våra sätt att hantera svårigheter på. Ditt sätt tillhör ett av de sunda…
Håller med ovanstående, klem klem på dig o fortsätt inspirera mig/ oss med dina bravader i spåret!
Mvh Ellie
livet kan va tufft ibland! kram
Oj, vilken turbulsen. Bra att du skriver och bakar ur dig, det brukar lindra sorgen.
Du får dedikera all löpning till dem uppe i skyn, det skulle de gilla.
Liemannen kommer inte i närheten av dig för då blir han kvävd av dina bullar. Så är det.
Kram på dig.
mvh d