Det var inte så jättevarmt idag heller, men jag var väldigt motiverad att ge mig ut ändå. Min underbara älskling hade nämligen snokat fram ett par blå skönheter för utebruk, alleles lagom stora och fina. Testade dem på löplabbet och kunde konstatera att inläggen passade i de nya skorna, och då var saken klar. Fick tips om hur man kan knyta skorna för att de ska sitta bättre när man använder inlägg – det kallar jag service 🙂
Så de första blå skönheterna får fortsätta vara mina innespringarskor, eftersom gymmet inte gärna ser att man har uteskor inne och drar med sig en massa grus in. De nya blå skönheterna som inhandlades idag har jag redan premiärsprungit som sagt, och bortsett från en viss ovana så kommer vi säkert att komma väl överens 🙂
Fast jäklar så det blåser ibland, jag kände mig som om jag blivit inlåst i en vindtunnel emellanåt! Jisses, till och med vintervantarna åkte på för att det var så kallt i blåsten, och så fort vinden mojnade blev det skönt. Jag tror jag skulle trivas utmärkt även när det blir minusgrader, bara det låter bli att blåsa!
En annan sak som stör mig är att jag snorar så förttvivlat. Det går väl i och för sig att antingen bara strunta i om det är lite eller fnysa bort om det är lite mer, men innan man alls märker något hinner man ju bli ganska kall om överläppen. Nu förstår jag varför somliga pratar om “snorkallt” – det är så kall överläppen hinner bli innan man märker att näsan rinner! Och – här kommer det jobbigaste: ju kallare man blir om ansiktet, ju senare upptäcker man att det rinner, och då hinner överläppen bli ännu mer nerkyld… *suck*
Jag har mycket all lära mig, helt enkelt.
Jag har en känguruficka på magen till anoraken, tror jag vet vad jag ska ladda den med!
Infernaliskt vad näsan börjar droppa så här års.