Solen strålar, temperaturen är hur skön som helst och skorna står tomma och torra i hallen. Jag vågade till sist inte stiga av hojen och dra ut på en kort runda, som jag hade tänkt mig. Idén med att cykla först var att jag skulle vara för seg i benen för att vara sugen på att springa långt. Men jag känner mig själv. Jag springer, om än långsamt, ultramarathon. Springa med trötta ben är liksom det jag gör, det är min grej. Vem lurar jag egentligen, med motioncykelplanen? Ingen. Jag är nästan säker på att självdisciplinen (i vanlig ordning) skulle ha brustit i samma ögonblick jag började springa.
Förmodligen hade jag fått sänka farten lite, men jag tror att jag lik förbaskat hade sprungit mer än de där “max 5-6km” som naprapaten bad mig hålla mig till. Det är en inte allt för kvalificerad gissning att foten hade fått sota för det också.
Så jag cyklade. 3 timmar på cykeln på ett motstånd och i ett tempo som jag trodde var lämpat för en timmas cykling, ungefär. Varför jag drog iväg i högsta tänkbara fart vet jag inte riktigt men jag anar att det kan ha med frustration att göra. Hur jag orkade hålla det tempot på ett motstånd som är så oförlåtande har jag ingen aning om men jag tror det involverade mina höftböjare för de är alldeles stela och ömma, trots stretchen.
Så nu är jag stel och öm i benen, kommer förmodligen att få slita hund imorgon på spinningen – och jag är fortfarande otillfredsställd. Ja, jag fick träna. Men inte det jag ville. Det är ungefär lika tillfresställande att träna en annan konditionsform än den man är sugen på för mig som det är för en chips-fanatiker att käka morotsstavar till fredagsfilmen.
Det enda positiva just nu är att jag är knappt öm alls i fotleden, tån är smärtfri och foten rörligare än den varit på jag vet inte hur länge. Jag kan stå på tå ordentligt, jag kan göra en massa rörelser som alla andra tar för givet. Gå barfota utan att vinkla foten snett i avvecklingen av steget. Göra riktigt fina tåhävningar i trappan utan att grimasera vilt av smärta. Jag kan göra en massa saker.
Men inte det jag ville.
Åh, Jag lider med dig som inte löpte i solen idag. men jag är övertygad om att du gjorde rätt.. 🙂