Snö, alltså. Jag tycker inte om att frysa, jag tycker inte om att halka och jag tycker inte om att bli slemmig i halsen av kalluften. Ändå lockas jag ut någon gång ibland, som idag när snön kom glidande som stora luddiga lovikavantar genom luften. Det är vackert att titta på när man sitter inne.

Det är en hel annan sak att plöja fram genom snödrivor där snösvängen inte varit, det finns trottoarer som inte sett en snöplog sen 2008 och där snön ligger knädjupt orörd så man får ta bilvägen till bilisternas förtret och i övrigt är modden och halkan oförändrad med tjuvsläpp och ojämt underlag. Man kan inte slappna av och myslöpa, då kommer man ofrånkomligt att halka. Nej, man springer lite på spänn hela tiden, hela tiden lite vaksam. Inte undra på att man blir trött av att springa ute, det har mer gemensamt med ett statiskt styrkepass än ett konditionspass!

Och inte lär jag mig heller. Nästa gång vädret blir fint och himlen så där lagom ljus att till och med talgoxen ger hals kommer jag säkert dra på mig broddarna och försöka igen. Jag tror jag är lite dum på det viset.