Jag hittade äntligen pulsdatat i Polarklockan, och de första 3 timmarna snittade jag 160 i puls (max 165), jämnt så det förslår. Men tempot var precis så jämt också, 1:20/varv +-2 sekunder i felmarginal. Det ger ett tempo på 6:53 de första 3 timmarna, ungefär.
När jag slog av på tempot lite sjönk snittempot under andra halvan till 155 och om jag nu inte räknar fel så bör jag ha legat på 86% av max(185) i snitt i flera timmar, är inte det lite högt? På slutet ska jag ha hållit cirka 83% av max.
Jag börjar bli rejält sugen på att springa igen, jag skulle vilja testa lite…
Göra mer rätt? LÅngsammare långpass och snabbare intensivpass? Men det verkar ju fungera som sagt 🙂
Annica, det känns som om jag talar för döva öron här, så jag lägger ner nu.
Lycka till med hur du än väljer att göra. 🙂
Kristina: Jo… Iofs, det har du ju rätt i. Mycket vill ha mer? 😀
Du gjorde ju en helt otrolig förbättring i Karlstad – vilket borde tyda på att du gör rätt. Eller?
Mer rätt kanske? 🙂
Ah, jag kan inte komma på mer “lösningar” än det jag redan har gett faktiskt. Allt beror ju på vad du vill! Bättre uthållighet, bättre fettförbränning, högre fart, benstyrka…allt det går ju att träna upp.
Men därför är det ju viktigt att variera passen. Inte köra samma fart, samma längd och vid samma puls hela tiden. Det är ju där periodisering, med avseende på de olika parametrarna, kommer in. Kör en period med bara lågpulspass, långa långpass, för bättre fettförbränning. Du samlar mil helt enkelt. Sen en period med fart inkluderat återhämtningspass, tröskelpass, backträning för benstyrkan…listan kan göras oändlig!
Glöm inte coren. 😉
Sist, men inte minst, tröttar man inte ut hjärnan lika mycket, när man varierar sin träning så där.
Rätt kanske, men man kanske kunde göra “rättare”? (hjärnsläpp, kommer inte på vad det heter!!!)
OK, jamendåså. Då gör du ju allting rätt! 🙂
Kristina, jag missförstod nog dig i så fall 🙂
Sylvia, jag orkar inte dra hela mitt träningsschema igen, men jag periodiserar redan.
Aha, du tänker så! Jag är ju övertygad om att variation i träningen under en tidsperiod är det mest optimala. Då tränas alla system; mjölksyretålighet, fettförbränning och tempo. Låg-mellan-och högpulsträning, mao. Periodisering kanske vore nåt för dig, Annica?
Långpass ska tränas långsamt, precis som du gör, för att optimera fettförbränningen, vilket är ett av systemen man vill träna då. Snabbpass ska gå snabbt – antingen i följd eller i form av fartlek/intervaller.
Fråga Jonas Buud! Han finns här på FB, om du vill veta hur en duktig ultralöpare tränar. 🙂
Pulsen i sig tror jag är en kvasiparameter eg. Så mycket “runt-omkring” som påverkar pulsen; hur man har sovit natten innan, hur varmt/kallt det är när man springer, om man är stressad för övrigt i livet, vätske-och energibalansen o dyl. Bättre att i så fall gå på känslan?
Annica:
Jag skrev: Precis – tänker direkt på en annan tråd här på fb som handlar just om möjligheten att plocka fram extra resurser vid specifika tillfällen (tävling eller assistans)
Du svarade:
Ling och Kristna: Om inte hålla ~88-85% av max i 6 timmar är att plocka fram något extra i resursväg vet jag inte riktigt vad som skulle vara det iofs, iaf om man som mest bara tränat under 4 timmar långa pass 🙂
Du tävlade ju (som jag skrev som ett exempel på tillfälle då man plockar fram det lilla extra). Jag menade när man hittar sitt max – missförstod du mig???? 🙁
Det jag avsåg var iofs om jag t ex kunde få bättre/större effekt på uthålligheten genom att träna närmare tröskelpulsen om det är så det heter (då ska man ju veta den också), eller om man tränar fel saker om man ligger för högt i puls? Eller omvänt, de långpass jag med flit kört med lite högre snittpuls kanske tränat fel saker? Det kanske är så att jag inte alls vinner något på att trassla med pulszoner, det kanske är helt bortkastat på min och min nivå?
Jag kan alldeles för lite för att veta sånt, men det hindrar mig inte från att fundera 🙂