Igår avverkades löpningen på under en halvtimma och då var det kanske inte så konstigt att jag inte tyckte det kändes som att jag gjort så mycket. Träningsvärken i ändalykten idag talade dock sitt tydliga språk: Igår var det full rulle 🙂

Så idag skulle jag återhämtningsjogga. Det gick väl som det gick, snittempot 6:26 är verkligen inget återhämtningstempo egentligen men tittar man på pulsen så var det inte så hemskt ändå. Snittpulsen kom nämligen inte ens upp i 160 (158 faktiskt) och max kom aldrig över 170, så helt fel ute var jag inte. Det bara var så lätt att springa idag helt enkelt.

Det kanske är så att jag trivs bäst när det regnar? För det gjorde det idag, underkylt regn t o m. Eller så är det träningsvärken. Jag vet inte, jag kan bara konstatera att när jag minst anar det slår kroppen till och presterar något alldeles oväntat – som ett strålande skönt löppass t ex 🙂