Jag måste lära mig ta det lugnt i början, annars kommer jag att springa sönder något. Idag tog suget överhanden och jag gav mig ut på en runda. Nu vet jag i alla fall hur det känns att springa med helt stumma vader. Första kilometern gick i 5:20-tempo och det är fortare än de flesta av mina intervaller, men sen stumnade vaderna snabbt.

Andra kilometern gick på 5:50 och sen sjönk tempot sakta men säkert till 6:13 på sistakilometern. Pulsen låg jättehögt hela vägen, runt 90% utom i början när pulsbandet hade nått fuffens för sig. Fy bubblan så tungt det går att springa när vaderna blir trötta! Fast det var jätteskönt att få komma ut och springa av sig! Imorgon är det dags för Vårruset, men det tar jag mest som en social happening, det går inte att räkna med att hålla något tempo där. Springa fort får jag göra en annan gång 🙂

Insåg just att 5km jämt gick på 29:30 blankt om man ska tro Garmin så det får jag väl vara nöjd med ändå.