Jag fick en tidig födelsedagspresent av min älskling som jag prompt måste inviga: en jättetjock, dämpande matta att ha under löpbandet för att minska dunsarna. Det fungerade förvånansvärt bra, vad det än är för material. Mattan är tung som ett as, helt otroligt tung för att vara en matta. Den är 1cm tjock och ligger i dubbla lager, men den är massiv nog för att det inte ska märkas ett smack på löpbandets stabilitet. Fascinerande.

Visst hörs jag fortfarande till rummet bredvid, men jag betvivlar att någon utanför lägenheten hör mig faktiskt. Jag begriper inte hur det där fungerar men den där mattan verkar absorbera vibrationer på något skumt sätt. Fråga mig inte hur det går till, jag bara vet att ljudnivån som var låg redan från början blev ännu lägre. Min älskling är världens bästa älskling, och att det blev en tidig present får man nog skylla på mig. Jag började nämligen planera ett inköp av bland annat en matta, utan att tänka på att jag snart fyller år eller att någon möjligen kan ha handlat… 🙂

Själva passet kändes varmt, ovant och tungt. Benen sega och ovilliga. Imorgon är det en vecka sen jag sprang Uppsala så jag vet ju varför jag är lite seg 🙂