Löpbandet är en välsignelse en dag som denna. Under uppjoggen inför intervallerna funderade jag en del över nästa veckas test. Sånt ska man inte fundera på om man blir nervös av det. Men intervallerna flöt på, den ena krämpan efter den andra dök upp förståss men i takt med att jag identifierade dem för vad de var (spöksmärtor) försvann de. Skador man haft verkar kroppen minnas, även långt efter att de läkt. Fast under nerjoggen var alla gamla smärtor borta och det enda jag kände var att jag inte lyckats ta ut mig, trots att jag la till en intervall på passet idag.