Idag sprang jag milen på under 60 minuter för första gången. Jag är naturligtvis väldigt glad, men allra mest *nöjd*. Belåten. De hade rätt om det med på Bosön, när de kikade på mina siffror och konstaterade att “du springer milen på under timman”. Ja, det gör jag. Nu, när jag fått klart för mig att jag kan mer, orkar mer än jag initialt trodde själv.

Pulsen stabiliserade sig runt 167, från 6km t om 9km hade jag snittpuls 167 och maxpuls 168, sista kilometern ökade det till 168 och 169, det är god marginal till tröskelpulsen och att den planade ut tycker jag antyder att jag höll mig till ett tempo jag behärskar även om jag inte är helt van vid att springa så fort så länge 🙂

Jag är nöjd, belåten med mig själv. Det var en väldigt trevlig julklapp att ge sig själv, tycker jag.