Återbesöket hos naprapaten gick bra, det knakade och knäppte i både fot och rygg idag med. Nu börjar det kännas som att vaderna faktiskt mår bättre också, jag känner en påtaglig skillnad mot innan. Men det kan bero på den synnerligen hårdhänta massagen också. Jag är redan svagt missfärgad på de masserade områdena men jag känner mig också mer rörlig än förut.
Förhoppningsvis blir sista besöket nästa vecka, då hoppas jag att allt är som det ska igen.
Jag fick förtroendet att fortsätta löpträna som vanligt, eftersom hon tror mig om att kunna skilja bra smärta från dålig. Bra smärta kan vara trötthet medan dålig ett tecken på att man håller på att göra sig illa. Jag lovade att sluta springa om det kändes fel, och det står jag för. Jag är inte dum 🙂
Det lustiga är att det inte var där jag var öm (inte från början 😉 ), men när hon började knåda där så kändes det bättre på stället där jag var öm så antagligen var jag stel där. Det onda sitter egentligen strax under den övre fläcken, fast jättedjupt inne. Soleus trodde hon, och rckade loss på muskelfästena och senan för att ge muskeln lindring. Det fungerade nog också för det enda jag är öm i nu är blåmärkena 🙂
Huvaliden! Precis där du har den nedre fläcken var jag lite öm när jag ökade till två tröskelpass i veckan.
Avvaktade lite för att kunna lägga in en bild på vaden, den är lite färggladare i verkligheten faktiskt men det syns fortfarande vart hon härjat 🙂
Härligt att höra att det går åt rätt håll. 🙂