Jävlar i havet och fiska på land!! Bosöns testledare hade rätt i det också, att jag förmodligen hade högre maxpuls än jag trodde.
Jag började springa med tröskelpass lite löst i tankarna, om kroppen kändes villig och anden stark. Efter knappt en kvart hade jag lyckats arbeta upp en bra puls på runt 165 och kände mig stark och lätt, så jag ökade lite. Pulsen stabiliserade sig runt 170. Första 2km gick i uppvärmningstempo, därefter småökade jag succesivt.
Vid 5km kände jag mig fortfarande odödligt stark, så jag ökade igen och den här gången höll jag ett öga på pulsen (så noga det nu går när man springer) och ökade farten så fort pulsen inte verkade vilja stiga. Vid 179 började jag flina dumt för jag kände mig fortfarande så där fånigt stark, men vid 181 verkade pulsen stanna – som vanligt. Det tog två ökningar, först till 13 och sen till 13,2km/h, innan pulsen reagerade. Vid det laget började jag få tunnelseende och myrkrypningar i fingrarna och var inte alls lika kaxig som vid 179 men det är stort att jag fick se 182 på klockan och inte detta eviga 181!
Nu har jag iofs satt 185 i klockans om maxpuls, så det blir ju förståss nästa mål på pulsfronten. Att se om jag kommer över den pulsen, men det får anstå ett tag för det här var kanonjobbigt 😀
Fast det här måste ju betyda att jag ökat både syreupptagningen och mjölksyratröskeln..?
Huga, det får vi väl hoppas att jag inte har. Man ska vara snäll vid hjärtat 🙂
Det är därför jag springer som en tok, något snällare att göra mot hjärtat kan jag inte komma på 🙂
Det är fullt möjligt att du har rätt i det där med pulsen för övrigt, jag har ju inte alltid haft pulsmätare på mig. Det är så skönt att de hade rätt även i den saken, för det var det enda jag tvivlade riktigt hårt på.
Kan också vara en begynnande hjärtmuskelinflammation
(äsch, nu var jag bara elak. Grattis till nya PBt även om jag misstänker att du haft högre maxpuls tidigare i livet).