9km på under timman, och pulsen höll sig låg och fin hela vägen. I snitt låg den på 152bpm och det är inte högt alls!

Dess värre kände jag av vaden lite igen, det var ett tag sen nu men imorgon är det löpfri dag så den hinner säkert hämta sig till helgen. Men bortsett från det smolket var det en underbar runda!! Solen stod ganska lågt och lyste mig i ansiktet, mysigt! Det blåste så jag höll på att fladdra bort emellanåt men när man kom i lä kändes det som om man flög fram helt plötsligt. All kraft man tidigare fått lägga på att besegra vinden gick åt till fart igen och fötterna dansade fram över asfalten.

Jag är så lyckligt över att det är barmark hela vägen nu! Grusigt, ja – men barmark! Äntligen!!!