Idag hade jag verkligen ingen lust att skumpa omkring och springa, inte när jag är så öm i höfterna och öm i tibialis anterior men framför allt inte när gluteus hotar att säga upp bekantskapen med resten av mig fullständigt. Hur i hela fridens namn har jag lyckats bli så öm i baken???
Jag kan knappast skylla på cykeln, och löpningen känns osannolik – det var ju bara 2km i ett ganska lugnt tempo???
Ja, jag blev riktigt förvånad faktiskt 🙂
Baka är det älskligen som gör idag, det är han som är “master of the bakmaskin”. Jag är mer old school och föredrar ugnen jag 🙂
& jag som trodde du planerade att baka något spännande. Träningsvärk är lurigt, kommer aldrig riktigt som man tror … jo efter mastodontlopp.