Jag utgick får känslan igår, när jag tänkte “jag kommer säkert behöva gåstol imorgon” apropå benhälsan. Men idag reser jag mig och rör mig relativt obehindrat, jag mår inte värre än efter ett bra långpass. Upplevde samma kufiska effekt efter Lidingö ultra.

Jag hyser förhoppningen att benen kanske vant sig vid 4-5 mil i stöten, och att jag kanske kan få till pass som är längre. Bereden väg för 100 miles, typ.

För jag tror inte man kommer speciellt långt på 100 miles om längsta långpannan är ynka 5 mil.

Jag måste snoka hur rävarna, de riktigt duktiga långlöparna, gör. Det kanske inte går att anamma rakt av, men jag kanske kan ta andemeningen till mig och göra vad jag kan med det.