Släpade ut en lite halvseg och slö lekamen på en jogg idag, och vilket härligt väder att jogga i! Lite svalt, lite småblåsigt och soligt men ändå inte gassande. Jag fick säkert fem regnstänk på mig också, och det var så där svalt så huden knottrade sig när jag väntade på sateliter.
Första kilometern gick fortare än jag hade tänkt mig, just för att det var svalt ute. Men sen lugnade jag ner mig och försökte hitta det där sköna tempot, trivselfarten ni vet. Det där tempot man kan hålla utan problem och bara låta tankarna sväva.
Jag hittade det också, fasligt fort kändes det som för plötsligt var jag hemma igen. Att 6km kan ta slut så fort, trots att man inte springer fort?
Det är som de säger, underbart är kort.
🙂