Jag får väl hoppas att de inte var bortkastade, tusingarna, trots att jag aldrig nådde tröskepuls. Det kändes kontrollerat hela vägen, inte så där superjobbigt som jag förväntat mig och det ser jag ju på pulskurvan i efterhand varför. Där jag tänkt mig nå 172-175 nådde jag 165-167 som bäst.
Jag trodde faktiskt jag valde rätt tempo, men det ser jag ju i efterhand att så inte var fallet. Nåja, det kanske inte var helt bortkastat ändå kan man ju hoppas.
Ja öka ytte-pytte-lite så blir det nog nära perfekt.
Visst är det lättare på bandet! För mig skiljer det ett par minuter på milen mellan ute och inne. Man får ju hjälp att hålla farten oavsett hur trött man är. 🙂 Som du skriver är ju farten ointressant när det gäller hur träningen blivit – pulsen är en bättre måttstock. Eller känslan. Eller både och…. 🙂
Hoppas kan man ju, det syns knappt på pulskurvan vart jag joggvilade. Iofs är 60s inte någon lång tid men jag hade hoppats på högre puls i de tre sista, jag tänke mig att pulsen skulle stiga mer mot slutet men det gjorde den ju aldrig? Det kanske blir annat ljud i källan om jag ökar pyttelite till, jag måste ju vara fasligt nära den perfekta farten åtminstone, även om jag inte träffade rätt idag.
Sen kan man ju komma ihåg att det är lättare på bandet än ute, på IP får jag garanterat tröskelpuls av det här tempot. Frågan är inte om utan när pulsen passerar 172 då 🙂
Det är därför jag hänger upp mig på pulsen, för oavsett vad bandet och podden tycker om farten i övrigt är det pulsen och hur jobbigt det är som jag räknar som lyckat/misslyckat. Just för att pulsen litar jag mer på än på löpbandet eller podden, båda kan ju visa fel. Tror inte hjärtat är lika lätt att lura däremot 🙂
Klart det inte var bortkastat! Bra jobbat! 🙂