Dagens pass – Lätt löpning. Kändes kanon, det bara måste bero på att nacken inte är stel längre. Pulsen låg lugn och stadig hela passet och steg inte över 144 förrän de sista 150-200 metrarna eller så, och nu har jag listat ut varför den gör så. Jag springer inte längre avslappnat och låter kroppen göra det den är bäst på – jag springer och tittar på klockan för att stoppa tiden så nära rätt tid som möjligt.

Jag vet, jag skulle säkert kunna programmera in tid i klockan – men tänk om jag vill köra mer då? Om det känns så bra att jag vill fortsätta? Nej, jag trycker själv på knapparna och sköter det mesta manuellt. Dessutom påverkar de där extra pulsslagen inte efteranalysen annat än att de har förbryllat mig ibland.

I SportTracks, om man markerar själva passet (från det att man nått arbetspuls och framåt alltså) och utesluter de sista 200m så ändras inte snittpulsen alls. Om man bortser från mitt klocktittande så var dagens högsta puls 144. Tar man med rubban som stubban blir snittet 142 och högsta 149 – perfekt i zonen med andra ord. Oavsett hur jag vände och vred på statistiken i ST så hittade jag inget att vara missnöjd med helt enkelt.

Och man ska vara en riktig gnällkärring för att hitta något att anmärka på faktiskt. 🙂