Undrar just varför pulsen gjorde ett sånt våldsamt hopp under sista kilometern. Det ser riktigt besynnerligt ut, som en sån där pulskurva man ser på monitorerna i läkarserier ungefär. Det var inget jag noterade medan jag sprang åtminstone, så det kan vara pulsbandet eller klockan som hickat alldeles på egen hand.

Jaja, det kändes larvigt lätt i övrigt i alla fall. Det är väl huvudsaken antar jag, sen får pulsen göra som den vill 🙂

Imorgon kanske jag skulle testa att köra ett dubbelpass, brickpass som triatleterna kallar det. Eftersom jag inte är – eller tänker bli – en sån kallar jag det för dubbelpass. Bara för att poängtera att jag inte är – eller tänker bli – triatlet 🙂

Det var så kul att jag vill gör om det, och blir det inte imorgon blir det garanterat en annan dag 🙂