11 grader och solsken, kan det bli bättre? Nog måste man utnyttja det om man kan.

Fast våt grusväg, motvind och ännu lätt sega ben sen backträning, styrketräning och långpass hotade att grusa glädjen. Förra veckan var jobbig för baken och baksida lår helt enkelt, ändå vart det rätt bra fart på fötterna – alltså ingen smolk i glädjebägaren 🙂

Första kilometern drog jag iväg som en vårglad kalv på grönbete, men jag sansade mig hyfast snabbt och sänkte farten. Det blev ett rätt bra tempopass där jag lyckades hålla pulsen i tröskelzonen nästan halva tiden.

Fast så fort det inte var uppförsbacke eller motvind så sjönk pulsen under de stipulerade 169 slagen per minut, det var baske mig inte lätt att hålla pulsen uppe idag. Den verkade rätt angelägen om att sjunka hela tiden.

Det fungerade utmärkt att springa fort till Creedence faktiskt, men bra musik är bra musik. Tidigare har jag bara sprungit lugnare långpass till CCR men nu vet jag att det fungerar med fart också.