Det visade sig i efterhand vara en bra sak att jag inte hann med den längre rundan jag hade tänkt mig, eftersom träningsvärken faktiskt blev ett problem så småningom. Styrketräningen prickar verkligen musklerna som sköter frånskjutet. Det kändes som att jag hade ganska långt till förra helgens lätta och lediga jogg i 6:36/km idag men 6:53/km är inte så illa det heller.

För inte alls länge sen tyckte jag 7:30 var acceptabelt tempo på ett långpass, nu suktar jag efter att springa minuten snabbare på samma låga puls. Galet. Härligt men galet.

Jag tar den andra rundan jag suktat efter nästa helg istället. Det blir säkert bra, om jag håller mig i herrans tukt och förmaning 🙂