Nu har jag hämtat nummerlappen till DN Stockholm halvmarathon och det enda jag kan tänka på är Stockholm Ultra 100km.
Anders Szalkai stod i Löplabbets monter så jag passade förstås på att fråga om vart, när och hur Stockholm ultra ska avlöpa. Det lät som att vi får hållas på Djurgården, på grusvägarna där det är ganska flackt med bara få stigningar och det fanns roliga ultrapass inplanerade efter Stockholm Marathon. Träningsschemat, som var främsta anledningen till att jag störde honom, kommer tidigast i november så jag får ge mig till tåls ett tag till 🙂
Det är kanske inte så konstigt om jag har svårt att tagga till för halvmaran när allt jag kan tänka på är 100km. Jag frågade lite försynt om han trodde att en löpare som gör maran på 5 timmar jar någon chans att klara 100km och han såg så övertygad ut om att det ska gå att jag inte ser någon anledning att tvivla på honom. Sköter jag bara träningen så ska det gå, det är inte omöjligt.
Jag vill!!!!
Fast en sak i taget nu, jag har ett lopp imorgon jag ska försöka fokusera på också. Även om jag drömmer om distanser som är både 4 och 5 gånger längre.
Igår fick vi för övrigt se en alldeles makalöst vacker regnbåge när vi var på väg hem. Det är inte ofta man får se så fina exemplar, så ljusstarka. Bara nämner det så där, apropå att jag ville lägga upp bilden på den 🙂
En klok träningskompis (TN) sa på tal om att ‘tagga till’ att han inte behöver tagga upp inför ett lopp. Man har gott om tid till det efter starten (ja, kanske inte en 100 m-löpar) så varför räkna ut Sth 1/2 bara för att ditt sinne redan nu börjat fokusera på Sth 100?
Du kommer att bli 110% taggad idag, säkert!
Ha så kul idag!
Tänker man “det är ju bara….” disponerar man sina krafter fel. Alla distanser ska vara lika jobbiga på tävling om man gjort sitt bästa, bara på lika olika sätt. Sedan kan man ha olika förkärlek för olika sorters trötthet. Känslan av att dö av syrebrist eller av utsliten kropp. Moahaha! 😉
Annica, du gav mig just inspiration inför Hässelbyloppet :-). Jag har tänkt: “det är ju bara 1 mil”
Kristina, ge mig inga idéer nu… 🙂
Linda, som om man skulle ge sig ut på Lidingö ultra ett varv till efter målgång. Alltså, egentligen är det ju hysteriskt långt. Tänk vad kaxigt att kunna springa så långt!
Lina, det gör jag med. Milen är så kort att man kan ösa på riktigt fort, men inte så kort att det bara är att bita ihop och tugga mjölksyra om man tar i aningen för mycket. Det är, för mig åtminstone, den tuffaste distansen eftersom den kräver tanke och planering för att inte krokna om man ska maxa.
Camilla, tack! Visst var det en vacker, nästan sagoregnbåge? Den fick mig att börja sjunga på “Somewhere over the rainbow” så det ekade i Rissne 🙂
Fast Mikael, om jag springer som jag hoppas imorgon kommer jag inte orka ta ett steg till efter målgång. Är det inte lite knäckande att tänka “detta gånger 5” då? 🙂
Camilla, vi får väl se vart min nyss påbörjade joggingkarriär kommer att ta mig. 🙂
10 mil är inte så långt. Mindre än 5 halvmaror faktiskt. Så när du springer i morgon, försök imaginera samma lopp x 5 på raken. Förhoppningsvis känns det riktigt genomförbart.
Lina, snart kommer du att tycka att det inte är nåt att ladda för 🙂
Annica, klart att det pirrar men du har respekt för sträckan, vet vad du vill redan nu och vågar ta steget 😀 Jag såg samma regnbåge.
Lycka till i morgon!
Jag tycker ju att en mil känns lite läskigt långt. 🙂
Fy fan så långt… fatta känslan när man sprungit 5mil, och tänka, hepp, bara halva kvar nu.. Haha
Mellan Fridhemsplan och Nyköping är det 10 mil…. 🙂
haha ja visst är det läskigt långt? 10 mil. Det är så långt att det till och med tar lång tid att åka bil ju 🙂
Du är nästan lite halvgalen som tänker springa sådär megalångt. 😉