Det blev ett ofrivilligt lågpulspass med träningsvärken från helvetet i bröstet. Fick dessutom ofrivillig träning på att slappna av i överkroppen när jag springer.

Efter ungefär 3km nöp det till i bröstmusklerna, som kramp nästan. Fick sänka farten radikalt för att det skulle släppa och sen vågade jag inte öka igen förrän jag var nästan hemma.

Första 3 höll jag runt 7 min/km, ett i vanliga fall komfortabelt tempo men den här gången sa kroppen ifrån och jag är inte dummare än att jag lyssnar. Så jag sänkte till 7:40:ish nånting, det långsammaste jag kunde springa utan att frysa häcken av mig.

Jag noterade för övrigt att underlaget var perfekt för Falcon. Lite småslirigt i den djupaste modden, men annars hade jag perfekt grepp överallt.

Dessutom hade jag inga som helst problem med balansen och det fann jag allra mest fascinerande med tanke på mina oerhörda problem med det annars. För några år sen, nåja kanske fem eller så, kunde jag omöjligt stå på ett ben i mer än några sekunder. Jag har jobbat hårt på det, men aldrig riktigt känt att jag helt blivit av med problemen.

Men, och den tanken har jag inte tänkt färdigt än, det kanske beror till viss del vad jag har på fötterna också?