Jag kom iväg till gymmet sent omsider, jag har inte varit där på kvällstid så ofta så det var en ny upplevelse. Fy helvete så det luktade! Svett, otvättade kroppar och …ja, unket! Som gympåsen man glömde i skåpet över helgen i skolan, ungefär.

Nå, jag körde roddmaskinen och fartleken på löpbandet i älsklingsskorna (se bilden) och det gick faktiskt bra träningsvärken till trots. När musklerna blev varma gick det riktigt bra, jag var lycklig där en stund.

Nu är jag mindre lycklig för nu är musklerna inte lika varma och mjuka. Men jag vet att jag blir starkare, en dag kan jag kanke få till en assisterad chin där jag inte behöver fullt så mycket assistans.
En dag kanske jag inte behöver asistans?
Det vore ballt, men jag tvivlar. Fast jag slutar inte träna på saken för det 🙂