Jag brukar roa mig med att försöka gissa hur fort/sakta det kommer att gå för dagen. Bara för att se hur mycket koll jag har. Det kanske jag nog ska sluta med nu för de senaste veckorna har jag bommat så kapitalt att jag lika gärna kan kasta pil och få mer korrekta svar …

I schemat för lördagspasset stod det 24km 160 minuter. Jag skakade på huvudet och tänkte 168-170 för mig själv, annars blir det inte lugn distans.

Sen ger jag mig ut och springer, och kommer hem lite lagom lycklig och rödmosig (jag var för varmt klädd för dagen) på 162 minuter. Alltså betydligt närmare schemats tid än min egen gissning, och jag tog det ändå oförskämt lugnt. Jag till och med gick den elaka Råstensgatan upp.

Vad skönt det var att för en gångs skull vara för varmt klädd! Jag har saknat solen, värmen, känslan av att svetten rinner längs kroppen och saltet som grusar ner pannan.

Söndagspassets 36km ska bli intressant, jag satt en halv evighet och funderade på olika rundor. Det får bli en kombination av tre olika rundor jag känner till, så springer jag inte vilse och jag vet vart vattenhålen/toaletterna finns.

Endera dagen ska jag jogga till Djurgården och springa ultrabanan, själva slingan är knappa 8km så nått varv på den borde jag kunna få till. Eller så tar jag bussen ut och springer fler än ett varv, bara för att testa. Ju mer bekant man är med banan man ska tävla på, ju bättre kan man anpassa sig till den.

Jag tror jag känner till delar av ultrabanan, det borde jag göra men trots att jag sprungit både Tjejmilen och Stockholm Marathon i många år nu kan jag inte dra mig till minnes hur det ser ut där. Kanske för att jag tycker Djurgården är erbarmligt tråkigt?