På sistone har jag känt mig lite stel och trött i kroppen när jag sprungit. Inte så konstigt, kanske ni tänker, med tanke på hur mycket jag springer. Men det är en sak att bli trött av att springa, en annan sak att känna att kroppen återhämta sig långsammare än vanligt, att musklerna känns mer ansträngda än de borde och att kroppen känns lite “off”.
Jag kan inte beskriva det bättre än så, men det var den känslan och en magnifik trötthet i vaderna som drev mig att skaffa en tid hos Martin på Access Rehab.
Det var bra, för jag hade mycket riktigt låsningar i bröstryggen, korsryggen, ländryggen och bäckenet. Inte konstigt att jag kände mig både gisten och stel. Det knäppte och knakade när han bände och vred, vissa knak lät högre än andra men jösses så välbehövligt det var. Jag tror han hittade allihop, men vad mer var så hittade hans armbåge min gluteus medius och lärde den veta hut (den var spänd och ville inte slappna av). Det kändes vill jag lova men jag tror han fick bort även den spänningen.
Jag blev lite belåten över att inte vara speciellt orörlig någonstans, lite på framsida lår möjligen men det kan jag stretcha bort. De kroppsviktsövningar och styrkepass jag förtvivlat försöker få in i schemat ska jag fortsätta med, mitt fokus på rumpa, höft, mage och rygg är rätt. Jag berättade att jag sprang knappa 34km igår, och vaderna (som varit den del av mig som protesterat mest) fick med beröm godkänt. Det kändes bra att få så mycket feedback både på det jag gör och det jag tänker göra.
Min misstanke, att vadtröttheten hängde ihop med något i ryggen eller bäckenet, var fullständigt korrekt. Ena benet var 1,5cm längre än det andra på grund av alla låsningar och spänningar. Men när Martin var klar hade jag återigen två lika långa ben. Jag kände faktiskt skillnaden när vi gick från Access Rehab till löplabbet Tjej så jag fick nosa lite på ett par Kinvara 3 men utan att köpa. Jag tittade lite på nya New Balance också, vi får se hur jag gör.
Jag var inte hungrig vid lunch ansåg jag, men skulle äta för att det behövdes och för att det var länge sen vi var på Taco Bar. När maten väl sattes fram insåg jag att jag var vrålhungrig, en inte ovanlig bieffekt av att bli behandlad. På vägen hem drabbades jag av nästa bieffekt, muskelavslappningen. Kroppen började slappna av, spänningarna som låsningarna orsakat började släppa och jag gäspade mig hela vägen hem.
Vi får väl se hur jag känner mig imorgon, jag är inte mer fixerad vid schemat än att jag kan byta passet som står där. Kanske blir det någon form av uthållighetssnabbhet, kanske blir det ett vanligt distanspass. Det får kroppen avgöra.
🙂
hahahaha jaha jamen då är jag med 🙂
Snacka om att läsa galet 🙂
Precis. Tror många stretchar av slentrian och jag tror det inte alltid är optimalt – för alla. Eller alltid för vissa. Det kan nog tom variera över tiden.
Jag menade trivs på Access rehab, inte med korta muskler. 🙂 DET är irrelevant i långa loppet. 🙂
Var och en blir salig på sitt sätt, utifrån sin kropps behov menade jag nog med det första.
Har man redan full rörlighet ska man inte hålla på och dra i musklerna, det är bara om man verkligen behöver en viss rörelseförmåga och inte har det som man ska stretcha är min bestämda åsikt. Nu bad jag i och för sig att han skulle kontrollera om jag var kort någonstans, och framsida lår var det enda som visade antydan till att vara korta (och mtp hur jag sprang igår kanske det inte är så konstigt) 🙂
Så i princip håller jag med, kan man göra de rörelser man behöver s a s är allt som det ska. Trivs eller inte är irrelevant egentligen, man kan ju trivas som man är trots att man har för korta höftböjare och avvecklar löpsteget för tidigt (det gör inte ont, det är bara ineffektivt). Men jag tror jag förstår vad du menar: “var och en blir salig på sin fason” ungefär va? 🙂
🙂
Hade just ett snack med en annan kompis om det där med stretch. När jag frågade honom skrynklade han ihop näsan. Men det är nog individuellt….. Jag stretchar ju aldrig och när jag frågade honom om jag kanske borde det svarade han nej, det ska inte behövas. När jag tänker efter sa han nog “Den som aldrig börjat med det ska inte behöva, har man gjort det tidigare kan man fortsätta om man tycker det hjälper.”
Eller hur! 🙂 Man trivs där på något vis. Men det är väl meningen.
Mycket sympatiskt!
Jag antog att han inte skulle ta i mer än kroppen pallar med så det var bara att låta honom hållas, och jäklar så mycket han tog i! Han stretchade mycket hårdare än jag trodde var riktigt vettigt men det bevisar ju också bara att jag fegat när jag stretchar själv.
Ja, man känner sig hemma på något vis 🙂
En annan sak som jag tyckte var synnerligen sympatiskt av dem var att de bjöd Ove på kaffe medan han väntade på mig. Det tyckte jag var riktigt vänligt gjort.
Hahaha, nej han bryr sig inte. Skönt tycker jag för det hjälper att leva rövare men jag vill ju inte att han ska låta bli för det. “Ajajaj, ojojo, jxxxar men sluta inte – jag måste bara låta” brukar jag bröla fram. “Nejdå, ingen risk” brukar svaret bli. 🙂
Toppen! 🙂 visst känns det hemtamt med alla springskor i entren….
hahaha jag svor som en borstbindare jag också, och frustade (jag försökte profylaxandas och svära samtidigt) så jag lät antagligen ganska rabiat, men det verkade inte bekomma honom 🙂
Han t om hjälpte mig stretcha framsida lår, de kortaste musklerna, eftersom det gick så fort att lösa mina problem. Det tyckte jag var kundservice 🙂
Vad bra att du gick till nappegurun. 🙂 Fick bekanta mig med den armbågen sist, skinkan hoppade och jag svor och sög tag i hans ben av misstag. 🙂 Jag bad om ursäkt men han sa att det var helt ok. Han var van. 🙂 Nålarna är ingenting jämfört m armbågen tycker jag. Inte titta bara för dom är låååååånga…. 😮 🙂
låt kroppen vara idag …. den har nog gått en runda 🙂
Han har en så himla effektiv armbåge, den hittade precis rätta stället idag så jag tror inte jag behöver några nålar men han sa att om det inte släpper snabbt nu så är det bara att komma tillbaka, så sätter han två nålar så försvinner det.
Så idag struntar jag i styrkan, jag klämmer in det en annan dag istället. Det känns som att musklerna fått vad de tål ändå idag 🙂
Hoppas han hittar rätt på dig också, men det verkar han ju göra 🙂
jag kommer säkert få några vid nästa besök…. 🙂
Mycket duktig! Inga nålar för mig del nej, men jag är förskräckligt nålrädd också 🙂
toppen!Martin är bra – inga nålar eller hur?