Jag gör lite som jag vill med schemat, delvis eftersom jag anser att inget schema kan vara perfekt och att jag är en unik individ med egna behov som schemat omöjligt kan förutse.

Jag är kanske lite smågnällig för jag har träningsvärk. Men det gör inget egentligen, för det är ju det man blir starkare av. Samtidigt påverkar det löpningen, eller borde gjort iaf.

Dagens löpning gick ju som tåget träningsvärken till trots, jag får nog klassa det som snabbdistans för den första milen gick på 56-nånting och allt under 57 är grymt fort för mig. Bara runt sjöarna (Råstasjön och Lötsjön i Sumpan) tog jag mig på strax över 27 minuter. De sista fem hem däremot tog lite mer tid, men oavsett hur jag vrider och vänder på det har jag sprungit hårdare den här veckan än jag avsett.

10km i tisdags, utanför planen eftersom jag var så sugen. Den gick fort.
I onsdags blev det 15km enligt plan, i stort sett, men det gick förskräckligt fort.
Och så då dagens alldeles förskräckligt jobbiga pass.

Känns det som att det är läge att köra 20×1000 imorgon ovanpå det? 🙂

Det skulle av privata skäl behöva bli imorgon eftersom det passet skulle ta närmare 2,5 timma att genomföra och på söndag hinner jag inget annat än möjligen en lugn jogg på kvällen, eller en riktigt kort jogg på förmiddagen.

Nej, jag är inte sugen på tusingar. Jag har träningsvärk i baken, hamstrings, vader och fötter. A5:orna ställer lite krav på de fötter som bär dem, det känner jag tydligt.

Schemat räknade nog inte med att jag skulle vara så odisciplinerad, så energisk och egensinnig 🙂

Egentligen stod det ju 15km på 102 minuter. Jag rände iväg på 88. Till mitt försvar vill jag dock poängtera att just onsdagspasset hette “Lätt distans” och just då kändes det faktiskt lätt också. Sen kan inte jag rå för att det blev som det blev, jag beställde “Lätt Distans” av benen och de svarade med det där.

Fast åter till vad jag borde ersätta tusingarna med.

Det känns (i träningsvärken främst) som att jag borde ersätta intervallpasset med något jag inte gjort den här veckan: ett lågpulspass. Dvs ett lagom långsamt pass där känslan inte bara är “Lätt” utan på en ansträngningsnivå som är ännu lättare. Mysjogg, typ.

Nästa vecka är tuff, det är den sista tuffa veckan före tävlingen och då vill jag vara skapligt utvilad i benen så jag orkar ge allt. Det är en tiomilavecka med både fartökningar, ett väldigt långt ultrapass och mycket distans.