Jag laddade som inför en tävling, dvs inget jäkla underskott och ingen djupsömn på hela natten. Hög puls, högt blodtryck och spänd förväntan. Den här gången visste jag vad jag gav mig in på, och jag såg fram emot det med skräckblandad förtjusning. Testet var en födelsedagspresent från min älskling och nu var det dags.

BILD:http://i243.photobucket.com/albums/ff148/LadyG_photo/boson1_zps000aeaee.jpg
Bosön är ett trevligt ställe, jag har många goda minnen härifrån.

Jag var ute i förskräckligt god tid, jag var ju nervös så det räckte men också taggad. Ingen uppvärmning före testet, det sköter testledaren om. Innan dess tas ett vilolaktas så de vet vad man ska utgå ifrån.

BILD:http://i243.photobucket.com/albums/ff148/LadyG_photo/boson2_zpsf98f7592.jpg
Taggad och redo.

Själva laktastestet var en ganska behagligt historia, det kändes inte som en väldigt jobbig upplevelse direkt och det tog en stund innan han lyckats få upp min laktas i 4 mmol/L. Vid 11km/h började det hända grejer, vilket är betydligt högre fart än förra gången.

BILD:http://i243.photobucket.com/albums/ff148/LadyG_photo/boson3_zps8ce7c731.jpg
Laktattestet var mysigt. Bra uppvärmning.

Sen kom själva utmaningen. Det som kräver att man spänner pannbenet och flexar viljestyrkan ordentligt. Laktattestet. Då är det meningen att man ska springa i en given fart i allt brantare lutning tills man har mjölksyra precis överallt och det känns som att man fått slut på allt syre. Då ska man försöka öka lite till.

BILD:http://i243.photobucket.com/albums/ff148/LadyG_photo/boson4_zps59487a4b.jpg
Allt mäts. Inget lämnas åt slumpen.

Jag försökte låta bli att pipa förskräckt när han satte löpbandet på 10,5km/h (5:43 min/km). Förra gången satte de bandet på snälla 9,5km/h (6:40 min/km) ju – hjälp!!!

Fast jag visste ju att det skulle bil jobbigt. Jag hade föresatt mig att köra slut på mig så mycket jag bara kunde, allt skulle krämas ut.

BILD:http://i243.photobucket.com/albums/ff148/LadyG_photo/boson5_zps51ef8b02.jpg

Så jag sprang, och han ökade lutningen tills jag var uppe och sprang på 7% lutning. Det var jobbigt, och jag ville egentligen kliva av redan då men en ökning till ville jag försöka på, så han fick öka till 8% också. Den lutningen stod jag ut med i hela 15 sekunder innan jag verkligen måste hoppa av.

BILD:http://i243.photobucket.com/albums/ff148/LadyG_photo/boson6_zps8d8ca22c.jpg
Nu var det slut!

Det lustiga var att pulsen tokvägrade att gå över 176. Vid 6% gick den upp till 175, vid 7% till 176 och där vägrade den att gå högre. Kanske bara “en sån dag” helt enkelt, för jag hade verkligen inte stått ut med mer mjölksyra. Testledaren mätte laktatet, 10,1mmol/l 1 minut efter och 10,0 mmol/l 3 minuter senare.

Så nu är jag utrustad med nya pulszoner, en justerad maxpuls och en fast beslutsamhet att inte låta 10km/h (6:00 min/km) sätta några ytterligare myror i huvudet på mig. Varför jag fortfarande hakar upp mig på det där vet jag inte, det är någon dum fix idé jag fått. Det ska bort.

Det är inte så illa att ha förbättrat VO2max med 10% sedan förra testet, men det jag tycker är det allra bästa är att jag faktiskt bevisligen blivit snabbare i alla pulszoner.