Joggade till gymmet och körde överkropp, men det var tungt idag. Av någon anledning kändes alla vikter mycket tyngre än de
egentligen var, som om någon i smyg bytt alla vikter mot dubbelt så tunga.
Men jag gnetar på i alla fall, med bänkpress,
stångrodd (eller hantelrodd, beroende på vad som är ledigt), militärpress och
latsdrag. Jag är inte stark, och är lite lagom putt för att jag inte orkade mer
än 13kg i militärpress (med god hållning), förr grejade jag 21kg och då var det
stökigaste hur jag skulle få upp stången så jag kunde börja pressa… Det var
andra tider det. Det var på den tiden jag klarade 40kg i bänkpress också, med
fri stång (ingen smithmaskin alltså). I och för sig bara 2 repetitioner innan
passaren fick rycka in för att armarna bara tokvek sig men ändå (gissa vem som
blev lite rädd också)… Ju-justun gav mer styrka än man kanske skulle kunna
tro, med tanke på vad man gör egentligen.
Å andra sidan, har jag varit
så stark en gång borde det gå att bli det igen..? Om jag envisas och inte ger
upp styrketräningen ideligen? Eller, jag kanske springer för mycket för att
kunna bli något vidare stark.
Ja, ibland är det bara skit på gymmet helt enkelt. Vi får hoppas att våra nästa pass blir bättre helt enkelt, och vara nöjda med att vi grejade det ändå. Utan flow och medvind 🙂
Muskler puskler, jag vill ju bara bli stark? Höll på att skriva att “jag vill inte bygga muskler” men det kanske är ett feltänk där någonstans 😀
Ibland har man bara anti-pass. Själv sprang jag intervaller med en stum vad som inte var på samarbetshumör men det är ju bara att bita ihop och citera Eric Thomas “Don’t cry to quit! You already in pain, you already hurt! Get a reward from it! ”
Har dock ett diffust minne att konditionsträna och styrketräna samtidigt är svårt eftersom konditionsträning frigör ett ämne som hindrar muskelbyggnad.. men, det var något jag läste hemskt länge sen i Aktiv träning så man ska väl inte dra allt för stora växlar på det.